Facebookpinterestlinkedininstagram

Expressen publicerade nyligen en artikel om vad äldre människor ångrar mest när de står i livets slutskede. Här är listan med de fem vanligaste svaren:

vad man ångrar

  1. Jag skulle inte ha brytt mig om andras åsikter.
  2. Jag skulle inte ha arbetat så hårt.
  3. Jag skulle ha varit mer öppen med mina känslor.
  4. Jag skulle ha hållit kontakten med mina vänner.
  5. Jag skulle ha tillåtit mig själv att vara lycklig.

Just denna tid på året kändes artikeln väldigt aktuell då många faktiskt gör livsomvälvande val och förändringar inför hösten. Man byter kanske arbete efter semestern, eller vidareutbildar sig, eller går i pension – en av de största ”ofrivilliga förändringarna” vi gör i livet. Ungdomar tar studenten och ska välja högskoleutbildning, yngre ungdomar går ut nian och ska välja gymnasieutbildning, och galet nog i vår kommun måste till och med min elvaåring välja ny skola och profilinriktning redan till sexan!

Jag undrar hur många gånger jag själv har ändrat mina livsmål sedan jag var elva år? Säkert 20 gånger. Minst. Och mina livsmål ändras fortfarande fastän jag är 42. Det är viktigt att minnas att det aldrig är försent att ändra sig. Att valen inte är för evigt. Märker man att man går åt fel håll är det tillåtet att stanna upp – och med en Kristian-Luuk-lik-På-Spåret-röst fråga sig ”vart är jag på väg?”.

– ”Men jag har ju ingen aning!”, protesterar du kanske då? Jo, det har du visst!

Innerst inne så vet du vad som får dig att känna ditt *ping* i livet. Det som får dig att känna att ”det här känns rätt och bra för MIG”.

Allt för många människor går, som artikeln visar, genom livet och lever det liv som de förväntas leva för att uppfylla föräldrars, släktens, vännernas och chefens förväntningar.

Man glömmer bort sig själv i jakten att vara alla andra till lags.

Jag talar av egen erfarenhet. Jag har snubblat på alla dessa stenar själv. Jag valde min universitetsutbildning efter det som passade släkten och vännerna, jobbade för mycket för att imponera på chefen, tackade nej till vänner för att hinna jobba ännu mer, visade alltid en glad fasad utåt fast känslorna kokade över inombords och värst av allt är att jag inte tillåtit mig själv att ta mig tid att vara lycklig i den ständiga jakten på mer och bättre av allt.

… med det sagt vill jag tillägga, att jag har OCKSÅ läst ytterligare en högskoleutbildning och flera andra kurser efter det – trots omvärldens protester – för att jag hade känt efter och visste vad jag verkligen ville!

Jag har sagt upp mig från ett välbetalt, tryggt jobb för att kasta mig ut i ovissheten som egenföretagare – för att jag hade känt efter och visste vad jag verkligen ville!

Jag tackar numera ja till vänner och anpassar jobbet efter livet och inte tvärtom – för jag har känt efter och vet att det är så jag vill ha det!

Jag har avslutat flera nära relationer, trots att de varit en trygghet för mig – för att de inte har låtit mig leva mitt liv på mitt sätt.

Du behöver säkert inte göra lika drastiska åtgärder som jag för att leva livet som du vill, men har du känt efter ordentligt vad DU vill göra och hur DU vill leva?

Många av de jag coachar har levt efter andras värderingar så länge att de tappat sina egna livsvärderingar helt och hållet. Man vet bara säkert vad man INTE vill, men inte vad man faktiskt VILL. Det är underbart att se när detta skiftar i människor. Och inte bara att man hittar sitt VILL utan också sitt HUR.

Vad gör du med ditt liv? Kommer du vara nöjd med texten som står inristad på din runsten? Skulle du ångra mycket i ditt liv om någon frågade dig på din dödsbädd?

”Vart är du på väg?”  #påspåret

livsval

PS. På min runsten får det i dagsläget stå ”Hon gjorde i alla fall ett gott försök…”, men i framtiden hoppas jag på texten ”Hon levde livet fullt ut och spred lycka och glädje omkring sig”!

Facebookpinterestlinkedin