Facebookpinterestlinkedininstagram

På min arbetsplats är man väldigt generös med att bjuda sina anställda på kolhydrater. Varje morgon klockan 09:00 bjuds det på färska bageribakade småbröd med smör och ost. På eftermiddagarna kl 14:00 är det ofta bulle eller tårta till kaffet och på fredagar står en dignande godisskål i receptionen. När jag först blev anställd blev jag alldeles överväldigad av allt och tänkte att: ”jag ska bara ta den här mackan, bara den här godisbiten, bara den här bulle och bara den här tårtbiten… Sedan ska jag äta hälsosamt igen!”

candy-1666049_1920

Mina kollegor märkte snabbt att jag är en riktig godisråtta och en sucker för allt vad kolhydrater heter och jag kunde ofta hitta en chokladkaka, karamell, bullängd eller klubba på mitt tangentbord från folk som ville vara snälla och göra mig glad. Och jag blev JÄTTEGLAD, men inte lika glad som mitt sockertroll som blev fullkomligt ÖVERLYCKLIGT! Jag lider nämligen av en lightversion av sockerberoende. Hardcore versionen kan ni läsa om HÄR i bloggen LCHF-ingenjören.

Mitt sockerberoende gjorde att jag ganska snabbt gick upp 14 kilo. Jag är kort och 14 kilo på min kropp är ganska mycket. Till slut tog jag mig samman och slutade tvärt med allt vad kolhydrater heter och med hjälp av väldigt strikt LCHF i några månader gick jag ned alla kilon igen. Jag har ju bara en lightversion av sockerberoende, så det krävdes ingen avgiftning utan räckte med bara en stark vilja och kunskap om hur kroppen fungerar av olika livsmedel, men jag hade också tur. För alla dem som har verkligt sockerberoende är det inte alls lika lätt!

Ett sockerberoende fungerar nämligen som precis som vilken beroendeproblematik som helst. En alkoholist kan inte dricka bara ETT glas vin till maten och ingen skulle någonsin be en narkoman att bara ta EN sil heroin. Med socker är det annorlunda. Man förväntas ta en tårtbit på kalaset, en bulle till kaffet och en macka till frukost. Och EN godisbit kan man väl få unna sig!?  Men jag kan inte stanna vid bara EN bit, sockertrollet som bor i mig tar då helt och hållet över mitt förnuft och jag äter upp hela godisskålen på jobbet, tar två bitar tårta till kaffet och länsar skafferiet när jag kommer hem. Om skafferiet är tomt på godsaker (vilket det självklart är hemma hos mig av just den anledningen) så hittar jag på ursäkter för att kunna åka till affären och köpa stora mängder med sött som jag sedan smockar i mig. Jag brukar kalla det för ”en ätstörning som bulimi fast utan kräkningen” när jag pratar med folk om detta. Många andra sockerberoende utvecklar ofta bulimi för att dölja sin ätstörning.

Idag kan jag lätt avstå från tårta till eftermiddagsfikat och mackorna till niofikat blir jag inte ens sugen på. Men godisskålen på fredagar medför en ständig kamp med sockertrollet. Sockertrollet tycker nämligen att jag bara kan ta EN godis, mina kollegor tycker att jag kan UNNA MIG några godisbitar, hela samhället är, tack vare reklamen, itutad att det hör till mänskliga rättigheter/skyldigheter att äta lördagsgodis på lördagar och fredagsmys på fredagar. Men för vissa människor fungerar det inte så. En kokosprick, ett vingummi och en skolkrita är bara en liten aperitif och förfest inför den orgie som Sockertrollet sedan arrangerar helt inkognito. Precis som alkoholisten eller narkomanen, kan den sockerberoende inte sluta med sin drog. För min del leder beroendet bara till överätning och övervikt. Många andra sockerberoende får hemsk abstinens, ljuger om sitt beteende, drar sig undan och äter i smyg och beter sig allmänt som vilken annan beroende -ist, -oman, -oholic som helst.  

Det enda som funkar för mig är att på fredagar hålla mig långt från receptionen. Titta åt andra hållet när jag väl går förbi och verkligen anstränga mig för att motstå den där allra första biten. Kan jag bara det går det hur bra som helst att avstå! Det finns ingen näring som min kropp behöver, tvärtom är godis fullproppat med tillsatser och konstgjorda ämnen som får mig att må dåligt och bli sjuk. Det finns många hälsosamma alternativ som jag också tycker är goda, så jag missunnar mig inget av livets goda när jag låter bli. Livet blir inte sämre och tråkigare av att inte äta kolhydrater, som många faktiskt verkar tro. Tvärtom, man får upp ögonen för nya hälsosammare alternativ som inte triggar sockertroll och andra ätstörningar! 

Idag lyckades jag motstå vår förrädiska godisskål på jobbet, få se hur det går nästa fredag!?

image

foto: Marianne Simonsson

 

Hur ser det ut för dig? Har du en beroendeproblematik? Är du överviktig och tror att du gör allt enligt skolboken, men kan ändå inte gå ned i vikt? Är du normalviktig men kan ändå inte sluta äta förrän chipsen eller godiset är slut i påsen? Äter du lite när du är bland folk och drar dig sedan undan och äter större mängder i smyg? Ljuger du för andra om hur mycket du ätit?

Kontakta mig gärna om du tror att du har en beroendeproblematik eller behöver hjälp med att få bukt med ett ätbeteende eller sockerberoende. 

Facebookpinterestlinkedin